Cykel <3
Igår var jag på världens bästa cykelpass. Helt klart en av de bästa jag cyklat! Tjejen som instruerade passet började hela uppvärmningen med att ha slutna ögon, förutom när hon sa något till oss. Detta väckte stor skepsicm hos mig, tänkte att kontakten mellan instruktör-deltagare skulle bli trist och dålig. Snabbt fick jag lära mig att inte vara så snabb med att döma!
Vilken jäkla energi! Roliga, varierade låtar och bra musik (inte alls dessa låtar som helatiden spelas på radion just nu). Väldigt medryckande, hela passet kändes väldigt intensivt och det roliga var att man verkligen följde med i intensiviteten och sporrades att ge allt. Härlig känsla!
Har även insett vikten av att plocka fram positiva tankar när det känns som jobbigast. Hela gårdagen var jag fylld av positivitet (som kanske märks i gårdagens inlägg), så det var lätt att tänka på något roligt eller bra när det var dags för den tyngsta låten som kom någon gång under de sista tio minuterna. Jag cyklade mig till och med igenom den med ett brett leende på läpparna! Hur ofta händer det? Bara när man har ett riktigt jäkla bra pass. Just igår råkade jag sätta mig på främre raden närmast instruktören, tror att det också hjälper en att ta i och visa det tjocka pannbenet (då en fylld cykelsal sitter bakom en och ser om man kurkar, även om ingen bryr sig om de andras prestationer).
Det är märkligt vad man kan uppnå bättre resultat oavsett åtaganden, då man bara tänker lite positiva tankar. Måste verkligen lära mig att göra det oftare.
