Hem, ljuva hem!

Varför går man alltid och längtar efter att få gå hem om dagarna, när man är på skolan/jobbet? Vad är det man gör hemma som är så himla mycket roligare och bättre egentligen? Detta är något jag funderat mycket över under mina timmar ute i solen bland växterna på jobbet i sommar. Gårdagen fick mig att än en gång reflektera över detta.

Åkte hemifrån ca 10.30, hade lektion i fyra timmar efter klockan ett, och sedan spenderade jag större delen av kvällen i Iksus uppehållsrum med middagsmatsäck, datorn och Imsens bok. Var hemma 21.20, och hela dagen gick jag och längtade efter att cykla hemåt (kände det redan när jag cyklade hemifrån på morgonen, "detta kommer bli en lång dag", fin inställning va). Jag hade det riktigt avkopplande och nästan lite mysigt i uppehållsrummet på Iksu, hade det helt för mig själv och riktigt bekvämt där jag satt. Fick mycket gjort också! Och vad gjorde jag när jag kom hem då? Jo, jag satt i mitt rum framför datorn. Nödvändigt? Knappast. Roligt? Nej, inte särskilt. Visst, hemma kan man ju verkligen koppla av och göra lite vad man vill (och jag har ju mina kombos att svammla med), there's nothing like home. Men det är ändå något att fundera över!

Var på Ica en sväng igår kväll, mina hyllor i kylskåpet gapade sorgligt tomma. Så kom jag på att jag skulle köpa en ny tandborste, valde ut en som såg bra ut, och gick till kassan tillsammans med bananer och kikärter och allt möjligt annat. När jag kommer hem och packar upp allt, pratar jag en stund med Christian i köket, är riktigt trött, vilket både jag och Christian också sedan konstaterar att jag verkar vara. Så är det dags att inviga den nya tandborsten, "ÅH vad härligt med nåt fräscht!" Så när jag öppnar badrumsskåpet - tomt. Var är den? Det visar sig att jag, i min trötthet, glömt tandborsten, den viktigaste varan, i kassan på Ica och inte satt ned den i påsen tillsammans med bananerna. Miserabelt!

Nu dusch och sedan Iksu för lite rollspel! Imorgon åker jag till Kalix. Bävar för resan! Men det ska bli kul att komma fram i alla fall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0