Bekymrad
Pratade med pappa idag. Han var så himla snäll och gullig, jag blev så glad av det samtalet! Sen fick jag ett meddelande av Josse också att han var så söt mot henne också. Ringde hem och pratade med mamma, ett samtal som helt slog mig till marken humörmässigt. Blir så förbannat ledsen när man hör hur jävla illa man kan låta mot varandra i en familj, det är inte klokt - fräsa och spela på ironi och sarkasm och ha sig. Ska man inte ta vara på sin relation till varandra och vårda den istället för att vara elaka mot varandra? Visst, just nu kastar jag sten i glashus eftersom jag och syrran ofta är i luven på varandra och låter illa när vi grälar, men syskonkärlek kommer alltid vara syskonkärlek.
Skönt att man är på behörigt avstånd, så slipper man ha det hela hängande över sig i alla fall.
