shotgunelin

För andra gången på fyra dagar har jag varit till Haparanda och Ikea. För andra gången tog jag en alldeles för liten bil för ett Ikeabesök. Vad tänker jag med?! Det är riktigt dumt gjort att ta en liten trång merca kompakt, när det står en flak-pickup på gården!

Förra gången fick jag kämpa i åtminstone en kvart innan jag lyckades baxa in lackbordet jag köpt. Den här gången hade jag köpt en spegel (som för övrigt heter Stave) av måtten 70x160 cm. När jag kommer ut till parkeringen och ser att jag kört den mest opassande bilen till Ikea av de tre alternativen jag hade att välja mellan, förbannade jag  mig själv över min dumhet. Där kommer jag skjutandes på en kärra med en spegel som bara är lite mer än en decimeter kortare än jag själv är, och jag skulle ju aldrig rymmas liggande i den bilen! Åh, hur jag skämdes av tanken att gå tillbaka in med spegeln igen.. Vad skulle jag sagt? "Tyvär måste jag göra ett återköp av spegeln, jag får inte in den i bilen.."

Lyckligtvis lyckades jag tillslut få in spegeljäkeln i bilen, efter att ha pratat med pappa i telefonen och bett om råd. Han sa att jag skulle ratta framsätet nedåt bakåt så långt det gick, och sedan skjuta in spegeln diagonalt i bilen. Till en början fick jag inte ens in spegeln genom dörrhålet, men med lite fix och trix (och en körställning med 70 grader i höftled eftersom jag var tvungen att även ratta framåt förarsätet för att spegeln skulle rymmas) fick jag in spegeln i bilen, efter det körde jag så snabbt jag vågade hem till Sangis, och hoppades att inte allt för många hade sett mitt akrobatiserande med spegeln på parkeringen.

Ibland förundrar det mig verkligen att min hjärna tycks så ovillig att samarbeta med det jag åtar mig!