Acceptans

Kom in för en liten stund sedan. Det var ca åtta grader ute, men så jäkla härligt springväder! Alldeles perfekt. Dock inte en enda människa ute, inte ens gruppen småkillar som alltid syns ute på byn med antingen cyklar eller sparkar, beroende på årstid (som förflyttas i nedåtstigande årskull varje år). Vad är det med denna sömniga, avslagna plats?! Tycker det bara blir mindre liv i luckan för var gång man är hit.

Börjar smått inse att jag inte kan göra annat än att se positivt på det hela och härda ut sommaren, oavsett hur stilla den blir eller hur mycket jag saknar lägenheten och alla härliga Umeåmänniskor! Jag har ju faktiskt mina gamla vänner här hemma. Det blir en sommar minus helgfestandet som präglat mina tre senaste somrar, och satsning på mig själv och träning istället. Man kan ju försöka återgå till skolan i månadsskiftet augusti/september med att känna sig en aning fräschare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0