Det finns dagar..
Jag tänkte berätta lite om min dag:
Ungefär klockan 15.10 ringer chefen och ger mig i uppdrag att plantera en grav som skulle ha skötsel (vi slutar för dagen klockan 15.30) och trots att det var 20 växter som skulle ned på en väldigt liten yta, sa jag klantigt nog att jag skulle fixa det innan jag gick hem för dagen. Big misstake, vrålhungrig som jag var drog jag över tiden.
När jag ska köra ut på E4:an kommer det bilar i en lång kö längs kalixbron, likt ett gigantiskt pärlhalsband av plåt och gummihjul. Där fick jag stå och vänta i flera minuter. Det kanske är dags att sätta upp Kalix första trafikljus, tack?!
Väl framme i Sangis, har vi strömavbrott. Ingenting, varken spis, kylskåp, micro eller något annat fungerar. I min vrålhungrighet orkar jag inte vänta på att den oberäkneliga, svekfulla elektriciteten ska komma tillbaka och förgylla mina stickkontakter med volt och watt, detta resulterar i en middag bestående av kalla köttfärsbiffar sedan middagen i fredags, samt tunnbröd och smörgås.
Efter min "middag" lyckas jag förarga min mor, eller på annat sätt göra henne illa till mods genom att prata om dåliga vanor. Fem minuter efter vår diskussion går jag ut och bölar av ångest till henne där hon påtar i jorden. Då fick jag en varm omfamning, och det hela kändes bättre.
När pappa kommer hem (vid den här tiden är elen tillbaka) har jag misslyckats med min uppgift att få korvgrytan han ska få till middag, att koka eftersom jag varit på övervåningen och (försökt) betala räkningar. Jag får mottaga knot och lite skäll.
Inne på internetbanken upptäcker jag att jag kanske har minus på kontot.
Vilken fantastisk dag! Jag borde göra nåt som verkligen ger den lite betydelse. Som att hoppa ned i forsarna för älvbron. Eller möjligtvis gå och lägga mig under en gran i skogen och dra något gammalt över mig. Firar min överlevnad av dagen med spinning/torso ikväll. Något att se fram emot!
Ungefär klockan 15.10 ringer chefen och ger mig i uppdrag att plantera en grav som skulle ha skötsel (vi slutar för dagen klockan 15.30) och trots att det var 20 växter som skulle ned på en väldigt liten yta, sa jag klantigt nog att jag skulle fixa det innan jag gick hem för dagen. Big misstake, vrålhungrig som jag var drog jag över tiden.
När jag ska köra ut på E4:an kommer det bilar i en lång kö längs kalixbron, likt ett gigantiskt pärlhalsband av plåt och gummihjul. Där fick jag stå och vänta i flera minuter. Det kanske är dags att sätta upp Kalix första trafikljus, tack?!
Väl framme i Sangis, har vi strömavbrott. Ingenting, varken spis, kylskåp, micro eller något annat fungerar. I min vrålhungrighet orkar jag inte vänta på att den oberäkneliga, svekfulla elektriciteten ska komma tillbaka och förgylla mina stickkontakter med volt och watt, detta resulterar i en middag bestående av kalla köttfärsbiffar sedan middagen i fredags, samt tunnbröd och smörgås.
Efter min "middag" lyckas jag förarga min mor, eller på annat sätt göra henne illa till mods genom att prata om dåliga vanor. Fem minuter efter vår diskussion går jag ut och bölar av ångest till henne där hon påtar i jorden. Då fick jag en varm omfamning, och det hela kändes bättre.
När pappa kommer hem (vid den här tiden är elen tillbaka) har jag misslyckats med min uppgift att få korvgrytan han ska få till middag, att koka eftersom jag varit på övervåningen och (försökt) betala räkningar. Jag får mottaga knot och lite skäll.
Inne på internetbanken upptäcker jag att jag kanske har minus på kontot.
Vilken fantastisk dag! Jag borde göra nåt som verkligen ger den lite betydelse. Som att hoppa ned i forsarna för älvbron. Eller möjligtvis gå och lägga mig under en gran i skogen och dra något gammalt över mig. Firar min överlevnad av dagen med spinning/torso ikväll. Något att se fram emot!
Kommentarer
Trackback
