Lite allt möjligt
Jag fick en kommentar under inlägget "Pics" om låttexten till A Whiter Shade Of Pale av Procol Harum. Avsändaren funderade över vad den egentligen handlar om. När jag först började fundera över saken, tänkte jag direkt: den handlar om hav, sjömän och alla dess hemligheter. Efter det påbörjade jag en egen liten analys av denna låttext, och nu är jag inte alls säker på havstemat; jag blir helt enkelt inte klok på denna låttext!
Jag har nu flera gånger försökt författa detta inlägg, men alla gånger har jag verkligen ogillat den oundvikligt töntiga och besserwisseraktiga ton jag förmedlat. Kort och gott och väldigt demonstrativt tänker jag därför formulera mig på det här viset:
And so it was that later
as the miller told his tale
that her face, at first just ghostly,
turned a whiter shade of pale
She said, 'There is no reason
and the truth is plain to see.'
But I wandered through my playing cards
and would not let her be
one of sixteen vestal virgins
who were leaving for the coast
and although my eyes were open
they might have just as well've been closed
She said, 'I'm home on shore leave,'
though in truth we were at sea
so I took her by the looking glass
and forced her to agree
saying, 'You must be the mermaid
who took Neptune for a ride.'
But she smiled at me so sadly
that my anger straightway died
Personligen associerar jag det som att sångens jag blir fängslad av historien om en mystisk kvinna, förälskad i bilden av att hon är en sjöjungfru som kommit upp på land och texten är en fantasi, hans drömland om mystiken runt kvinnan.
Jag har nu flera gånger försökt författa detta inlägg, men alla gånger har jag verkligen ogillat den oundvikligt töntiga och besserwisseraktiga ton jag förmedlat. Kort och gott och väldigt demonstrativt tänker jag därför formulera mig på det här viset:
And so it was that later
as the miller told his tale
that her face, at first just ghostly,
turned a whiter shade of pale
She said, 'There is no reason
and the truth is plain to see.'
But I wandered through my playing cards
and would not let her be
one of sixteen vestal virgins
who were leaving for the coast
and although my eyes were open
they might have just as well've been closed
She said, 'I'm home on shore leave,'
though in truth we were at sea
so I took her by the looking glass
and forced her to agree
saying, 'You must be the mermaid
who took Neptune for a ride.'
But she smiled at me so sadly
that my anger straightway died
Personligen associerar jag det som att sångens jag blir fängslad av historien om en mystisk kvinna, förälskad i bilden av att hon är en sjöjungfru som kommit upp på land och texten är en fantasi, hans drömland om mystiken runt kvinnan.
Hur som helst känns det på något vis som en udda hyllning en okänd kvinna, eller har jag fel?
För övrigt är jag så jävla trött! Kollektivet har tvättat kläder från klockan sju på morgonen. Laddar just för att ta tag i mitt pluggande igen, för det hade jag lovat mig själv att jag skulle göra i helgen. Därför tar jag nu upp boken och börjar läsa, än en gång (det var det jag sysslade med innan jag råkade somna i några timmar tidigare idag).
Ikväll blir det ett core/cykelpass på Iksu. Härligt! Börjar komma tillbaka nu. Igår var jag i ett av Gammlias elljusspår och sprang, det var helt underbart! Älskar att springa på hösten när träden har så färggranna löv och luften är sådär klar och skön!
Dags för mer verkstad och mindre snack. Hej!
Kommentarer
Trackback
