shotgunelin

Mummel och gruff. Detta är de otrevliga överraskningarnas dag!

Av brist på inspiration i min för tillfället urtrista vardag, återkommer jag när jag har något som är värt att skriva igen.

För övrigt undrar jag vad det var som hände nyss - hela huset skakade så dörrarna skallrade på sina gångjärn. Är det en apokalyps, en (o)vanlig jordbävning eller kanske bara järnvägsarbetarna som spränger något ett hundratal meter från vår gård?

För andra gången på fyra dagar har jag varit till Haparanda och Ikea. För andra gången tog jag en alldeles för liten bil för ett Ikeabesök. Vad tänker jag med?! Det är riktigt dumt gjort att ta en liten trång merca kompakt, när det står en flak-pickup på gården!

Förra gången fick jag kämpa i åtminstone en kvart innan jag lyckades baxa in lackbordet jag köpt. Den här gången hade jag köpt en spegel (som för övrigt heter Stave) av måtten 70x160 cm. När jag kommer ut till parkeringen och ser att jag kört den mest opassande bilen till Ikea av de tre alternativen jag hade att välja mellan, förbannade jag  mig själv över min dumhet. Där kommer jag skjutandes på en kärra med en spegel som bara är lite mer än en decimeter kortare än jag själv är, och jag skulle ju aldrig rymmas liggande i den bilen! Åh, hur jag skämdes av tanken att gå tillbaka in med spegeln igen.. Vad skulle jag sagt? "Tyvär måste jag göra ett återköp av spegeln, jag får inte in den i bilen.."

Lyckligtvis lyckades jag tillslut få in spegeljäkeln i bilen, efter att ha pratat med pappa i telefonen och bett om råd. Han sa att jag skulle ratta framsätet nedåt bakåt så långt det gick, och sedan skjuta in spegeln diagonalt i bilen. Till en början fick jag inte ens in spegeln genom dörrhålet, men med lite fix och trix (och en körställning med 70 grader i höftled eftersom jag var tvungen att även ratta framåt förarsätet för att spegeln skulle rymmas) fick jag in spegeln i bilen, efter det körde jag så snabbt jag vågade hem till Sangis, och hoppades att inte allt för många hade sett mitt akrobatiserande med spegeln på parkeringen.

Ibland förundrar det mig verkligen att min hjärna tycks så ovillig att samarbeta med det jag åtar mig!

Om några minuter pyser jag och Bjurskan iväg mot Luleå för att hälsa på Greta. Det hörs bli grillning (och vin?) för de andra två damerna i sällskapet, själv agerar jag chaufför; ingen alkohol förrän jag börjar må bättre i magen, enligt avrådan.

För övrigt: Kents album Hagnesta Hill och Isola.. Mm mm mmm. Fantastiskt mysigt sällskap om sommarkvällarna nu när det börjar bli lite dunkelt runt midnatt.

Dags att börja rulla.

Jag har fått den mest intensiva hemlängtan hittills för denna sommar. U M E Å ! ! ! Det har gått alldeles för lång tid sedan jag var där sist. Har inte varit dit en enda gång i sommar. Nästa helg dock, då packar jag bilen full och kör ner till Umeå, Nydala, Istidsgatan, vår lägenhet.

På tal om lägenheten: jag funderar på att köpa någon av Kartells snygga lampa Fly som finns på bild i respektive färg nedan. Den har en saftig prislapp, men jag tycker de är så snygga! Vilken färg skulle passa bäst till vårt kök? Bilder följer nedan..







Är själv inne på att en svart, orange eller emeraldfärgad skulle vara fin, fastän petrolblue är den läckraste färgen. Hade gärna haft en sådan ovan köksbordet i alla fall! Imorgon ska jag för övrigt först till frisören, och efter det till blå lådan (Ikea) och köpa lite lackbord och hyllor och grejer. För första gången känns det kul att åka till Ikea!

Dags för träning: ikväll blir det spinning/torso.

Gårdagens löpning gjorde mig gott! Kände mig först tveksam över att dra iväg eftersom jag kände mig rätt orkeslös, men när vi väl var igång, var det helt fantastiskt skönt! Vet inte om jag inbillat mig, men idag har jag faktiskt upplevt en starkare och piggare känsla i kroppen, jämfört med tidigare.

Imorgon väntar ett läkarbesök efter jobbet. Det är ingen hemlighet att jag är och alltid varit rädd för läkare och sjukhus! De som varit in på Kalix sjukhus vet vad jag menar - smala, oändligt långa och raka korridorer inredda i färger som skogsgrönt, orange, rött och gult. Ångesten lägger sig som en slöja för ögonen och när man passerar skåpet med gamla läkarinstrument - tänger och annat - är det bäst att man blundar, för blotta åsynen av dessa får i alla fall mig att tänka på dess likhet med tortyrredskap.

För att inte tala om sjuksköterskornas och läkarnas kläder! Konstiga material i pastelliga färger med en massa broschar vid bröstfickan. De där broscharna väcker hemska minnen hos mig, och jag börjar tänka på en massa rör med hattar i olika färger, fyllda med blod. Hatar skramlande kärror i rostfritt stål, små spännband avsedda för människoarmar, samt gula avfallshinkar i plast; det som ligger till grund för min sjukhusrädsla är främst rädslan för nålar och blod, den värsta kombinationen jag vet, som vid blotta tanken kan få mig att rysa och skaka till och med inne i en bastu.

Nåja, allt detta för ett gott ändamål. Får ta med mig färdkost som juice och choklad och försöka genomgå blodprovet som en vuxen människa, för en enda gångs skull!

Vilken jäkla pina det här har blivit! Är konstant fullständigt slutkörd. Håller på att somna varje gång jag sätter mig ner. Om det inte blir bättring på detta, kan jag se mig om i månen efter en utlandsresa senare i sommar.

Till min enorma förvåning bad Josse mig hänga med  på en springtur senare ikväll. Hon sa dessutom: "Elin, istället för att tjata på mig att jag ska följa med på gruppträningar varje dag, så kan vi väl fara ut och springa varje kväll kring klockan sju istället?" Älskade lillasyster, vad glad jag blir! Vi kan få ordning på varandras kondition genom att tjata ut varandra. Perfekt! Bara jag orkar..

Nu tog inspirationen slut för idag!

Lykke Li - Tonight
Little Marbles - Jag Hoppar & Trampar På Ditt Hjärta
Kraftwerk - Computer Love
The XX - Islands
Lars Winnerbäck - En Stannfågel Ger Sig Av

Känner mig bakfull, helt obefogat. Myser av den hårda vinden som river i björkarna utanför fönstret. Älskar ljudet av lövtyngda grenar som rasslar fram och tillbaka, eller ett hårt skyfall mot taket!

Orkar inte göra något alls. Förstår inte hur jag ska kunna jobba i veckan, just nu känns en arbetsdag alldeles övermäktig.

På återhörande.

.. i sviterna efter allergiska reaktioner. Tidigare ikväll (innan klockan passerade midnatt och det blev nytt datum) var ett gäng goa gamla vänner till mig här; Jenny, Greta och Bella. Vi hade en mysig liten hudvårdsklass à la Greta, som var hur duktig som helst på att informera och visa Mary Kay-produkterna som hon sålde. 

Det var en av sommarens största höjdpunkter att träffa dem igen! Man saknar sina vänner här hemma mer än vad man hinner känna efter när dagarna rusar förbi. Är glad att vi tog oss tid att träffas!

Det börjar skymma utomhus, snart går midnattssolen ned för detta år. Jag älskar slutet av juli med de dunkla sommarnätterna. Nej, jag måste ta mig ut nu så jag får njuta av alltsammans!

Jag önskar verkligen jag hade ork att träna! Min kropp känns totalt nedbruten just nu, tråkigt nog.

Tänkte trots detta försöka mig på lite löpning om en stund, får se hur det går. Saknar förra sommaren! Musiken, umgänget, energin, den pirrande känslan av att inte veta vad som väntar en. Nog för att det känns pirrigt och spännande som det är nu också, men.. Jag har ju lärt känna Umeå nu, till viss del i alla fall. Det är något fantastiskt över att komma till en helt ny stad var man inte känner någon (mer än eventuellt någon importerad vän från sin hemort).

Nåja, det hinns med. Nu ska jag cykla till Konsum och köpa mjölk, limpa och pålägg som mamma bad mig.

Imorgon är för övrigt en dag att se fram emot; fredag och arbetsdagens slut en timma tidigare än vanligt. Inte illa!

Jag älskar mitt arbete när det är fint väder ute! Dagarna går så mycket fortare då, i kombination med lite bra musik i öronen.

Igår var jag med om en händelse som skrev om historien tio år bakåt i mitt liv. När jag var nio år gammal, fick jag läsglasögon. Dessa läsglasögon försvann spårlöst, ungefär i samma tid som min första utlandsresa (två veckor på Mallorca med mamma, systrar och familjen Lindkvist som är vänner till oss). Jag har alltså sedan dess trott att jag glömde dessa glasögon på Mallorca i hotellrummet eller något.

När vi "städade ur" friggeboden igår, hittade jag min gamla kappsäck som jag brukade ha nattlinne, tandborste och ombyte i när jag skulle sova över  hos kompisar när jag var liten. Jag fnittrade till när jag hittade denna kära gamla väska, och öppnade den för att se vad som fanns inuti. Vad hittar jag i väskan? Förutom en bortglömd övernattningspackning bestående av ett nattlinne och ombyteskläder, låg där mina läsglasögon i ett hörn, dammiga men i övrigt intakta! Jag hade alltså inte glömt glasögonen på Mallorca, jag hade satt dem i min kappsäck och sedan glömt kappsäcken i en vrå i skrubben hemma, och sedan förflyttades väskan ut i friggeboden utan att tömas på sitt innehåll först! Se där. Allting är inte alltid som man tänkt sig.

Fy fan vilken äcklig dag; klagande, nedlåtande pensionärer, äckliga maskar, gräl och dötrötta kroppsdelar. Hoppas morgondagen blir lite ljusare!

Bortsett från viss magknip och illamående, har det varit en helt underbar helg! Kusin Linda har förärat oss med sin närvaro här uppe i Norrland. Denna glada tjej lockade i lördags med mig på loppis i Kalix, efter det åkte vi till Santasaari och Linnos föräldrars stuga, var vi tillsammans med Linno och Sofia badade bastutunna och så småningom bar det även av till Sportbaren. Det var en lyckad kväll med sangria och avhandlande av allmän smörja.

Idag har jag och Linda stekt ute i den underbara solen hela dagen! Min kära familj (alla utom Josse) kom till Sangijärvi, och vi hade picknick ute i gräset. Efter det har jag, hör och häpna, tagit ett av de mycket sällsynt förekommande dopp utomhus! Det var faktiskt ganska härligt (även om det går mot mina principer att erkänna det, är en riktig badkruka och spelar den rollen väl).

Dags att läsa lite och sedan somna tidigt. God natt!

Min pappa är slugare än vad man vid första anblicken kan tro. Igår annonserade en kär manlig vän till mig att han gärna kommer på besök med kort varsel dagen därpå (alltså idag). Han bor i Umeå och därför faller det sig naturligt att han sover över här i Sangis, 35 mil norr om Umeå, eftersom klockslaget för hans beräknade ankomst var runt 17.00.

Idag säger pappa till mig: "Ska pojken sova i husvagnen?", liksom för att klargöra vad han tyckte var lämpligt. Det kändes väldigt underligt att min besökare skulle tvingas ut i husvagnen nattetid då vi andra sover inne i huset. Jag ringde dock min vän och förvarnade honom om detta. Och hur tog då min vän detta besked? Han var inte så sugen på att åka upp och hälsa på längre..

Jag vill nu påstå att detta var ett ytterst medvetet drag från min pappas sida, ett test för att se om denna kille som han aldrig träffat tidigare, skulle komma hit trots att han var tvungen att sova ute på gården i en husvagn (som en annan hund). Testet har ett enkelt koncept: Vill pojken komma hit trots att han får sova i ett eget rum, då är han godkänd. Väljer han ett annat alternativ däremot.. Ja, jag tror att han mycket väl visste att min besökare kunde tappa lusten att komma och hälsa på över huvud taget! En aning ogästvänligt är det förstås. Egentligen är inte pappa så sträng och gammaldags, det är bara som det verkar.

Men är du karl och råkar vara min vän, tänk då till en extra gång och låt dig inte luras av underliga villkor; du är välkommen att hälsa på i Sangis ändå!

---

Paramore - Decode
Jason Derulo - Riding solo
Rihanna & Eminem - Love the way you lie
Timbaland - Long way down

Idag har jag insett en av de egenskaperna jag har som verkligen är till nackdel för mig själv: Jag skrattar alltid när någon snubblar, faller. går in i något eller slår sig på något. Och inte är det något litet fniss, nej det är verkligen höga utrop och skrattanfall som bara bubblar upp i halsen på mig och är helt omöjliga att stänga inne! Dessutom tycks dessa skrattanfall gå på repeat, eftersom de börjar om och om igen.

Det är inte av skadeglädje jag skrattar, och jag tycker verkligen det är skitjobbigt att jag inte kan knipa näbb som en vanlig, hövlig människa(särskilt när någon gör sig illa), men det ser bara så dråpligt ut så jag inte kan hålla tyst. Jag skrattar även ibland åt mig själv när jag slänger in tårna i något möbelben, bara för att situationen är så ful och jag får upp en bild i huvudet av mig själv som står dubbelvikt och kröker upp tårna mot taket när det smärtar.

Idag råkade min kära vän och kollega slå sig rätt ordentligt när vi gick sida vid sida om varandra och pratade. Den här gången var det på grund av det höga klonket som uppstod när hon stötte in i en plåtskylt, som fick mig att högt frusta till och sedan var det kört.. jag skrattade hejdlöst. När jag lyckats få tyst på mig själv behövde jag bara titta på min kollega, då påmindes jag om det hela igen och skrattandet började om på nytt. Jag skrattade till och från i fyrtio minuter! Snacka om att jag fick dåligt samvete inför stackarn som fick en stor röd bula. Jag är en hemsk människa! (och ja, jag råkar faktiskt sitta och fnissa lite nu också åt hela grejen i efterhand). Usch!

Det här är något att träna bort. Förlåt för att jag är så oförskämd!

Det var ett lagomt avkopplande besök hos Malin och Ola i Piteå. Några höjdpunkter var helt klart gårdagens middagsmys med pizza och rödvin, samt Michael Jackson-dvd och Foo Fighers-konsert på film i lagom lullig anda. Blev sugen på festival när vi såg alla inspelade livekonserter! Men jag har bestämt mig för att lägga sommarens festivalande åt sidan; Malin och Ola ska åka på charter till Mallis i slutet av sommaren, vilket fick mig att bli ressugen! Jag måste få unna mig en utlandsresa innan skolstarten. Vill komma till solen! Charter. Har du något bra restips? En sista minuten någonstans skulle sitta fint.

Dags att resa sig ur stolen och motionera lite. Ska försöka mig på jogging, har en känsla av att morgondagens spinning/torso tyvär kan bli inställt om den stickande känslan i halsen blir starkare över natten.

Ledsen över att behöva säga det, men så var också denna helg över i en handvändning..

Vaknar i okristlig tid av ett starkt ljussken som fyller upp mitt rum. Denna ljuskälla skymdes lite av en skugga. Frågan är: var det en hallucination till följd av en hungrig mage, katten som kom åt min lampa med touchströmbrytare, eller uppenbarelsen av något gudomligt jag skådade?

Ja en uppenbarelse var det jag såg. Uppenbarelsen av min lillasyster som öppnade rumsdörren och släpade sig in med fyra kuddar under armen och dunsade ner i den lediga sängen (i gästrummet står nämligen två sängar).
"Vad gör du?!" fräste jag irriterat.
"Det är en geting i mitt rum som låter så jag inte kan sova", svarade Josse och somnade omedelbart. Jag suckade och famlade efter min mobiltelefon i rullgardinens dunkel. 5.29 var klockan. Jag kände mig väldigt pigg då jag en gång blivit bländad av det otrevliga ljuset som trängde in under den lilla tiden dörren varit öppen; jag borde egentligen ligga i en mörk grotta om jag ska sova gott.

Att dagligen börja jobba halv sju på morgonen sätter sina spår. Jag vaknar vid halv sex och känner mig utvilad en lördagmorgon! Det är långt ifrån okej.

Efter klockan två ska jag och Josse (som ligger risigt till hos mig idag) åka till Piteå och hälsa på syster och svåger. Hoppas på att få låna bilen till Kalix innan dess för lite gym.

Ha en fin lördag!

Igår innan jag skulle köra till Kalix för träningen, påbörjade jag i sista stund innan avfärd ett febrilt sökande efter någon bra cdskiva att lyssna på i bilen (överger P3 om kvällarna). Jag hittade en bränd skiva som det inte stod något på, och på vinst och förlust rafsade jag med mig den ut i bilen.

Bland annat dessa låtar fanns på skivan:

Raymond & Maria - Ingen vill veta var du köpt din tröja
Nic and the family - Hej Monica
Romania - Dragonstea din tei
Markoolio - In med bollen i mål
Günther - Teeny weeny stringbikini

Så vad tycker du, hade jag tur eller otur när jag tog just den skivan? Om inte annat fick jag en ordentlig nostalgitripp rakt in till sommaren 2004!

Under loppet av två veckor har jag pajat två telefoner (även om den senaste återhämtade sig efter några timmars torkande i delar på en bit hushållspapper).

Den första gick sönder då jag stod på alla fyra i kyrkogårdens "rehabland" och planterade ersättningsväxter; det hade kommit in jord i knappsatsen, så efter att telefonen varit avstängd gick det inte att starta den. Den andra gick sönder i onsdags, då regnet stod som spön i backen över Kalix, till och från hela dagen. Jag hade min tillfälliga (skit)Nokia i jackfickan då jag arbetade ute i detta regnfall. När jag kom in på ettrasten upptäckte jag att telefonen hade blivit vattenskadad, och den gick inte att få igång förrän långt senare på kvällen när den torkat.

Knappt hade jag hunnit pusta ut för att telefonen inte var permanent trasig, så hade jag idag sönder anslutningen mellan headset-telefon. På något vis råkade jag skjuta in headsetsladden för hårt i telefonen, så nu hörs bara ett oavbrutet brus i headsetet då man försöker lyssna på radio eller musik. Tröttsamt.

Äntligen är det fredag igen! Dagarna går långsamt, men veckorna fort. Snart har jag betat av hälften av de tio sommarjobbsveckorna jag har i sommar. Man ska hålla sig positiv, va?

Nu blir det en resa på inlines. Förra gången jag åkte, var jag ungefär till Hällfors och tillbaka. Idag siktar jag på grannbyn Tandfors, även om det bara är en kilometer längre dit. Tror nämligen inte jag kommer orka lika långt som förra gången, men jag siktar lite längre så kanske jag åtminstone tar samma sträcka som sist!